Versmått

Versmått är termen för reglerna man håller sig till när man väljer att skriva en viss sorts poesi. Om du är sugen på att skriva lite traditionell poesi, den som huvudsakligen skrevs innan modernismen, kan vi berätta om två populära sätt. 

Sonett

Detta versmått har fått sin största plats i Shakespeares verk. En sonett är femfotat med fjorton rader och har jambiska versrader. En sonett har fyra strofer. En strof är uppbyggd av flera versrader som i sig är byggd av flera versfötter. En femfotat versrad har alltså fem versfötter, eller fem ord.

Det blir ännu mer komplicerat när det är jambiska versrader: en jamb är en stigande versfot bestående av två stavelser. Första stavelsen är kort och den andra lång.

Rimmen i sonetten är en av de mer komplicerande och svåra att få till. Traditionellt ska sista ordet i första versrader rimma med sista ordet i den fjärde versraden. Det sista ordet i andra versraden ska då rimma med sista ordet i tredje versraden. Så man förstår att det tog tid för Shakespeare att skriva sin pjäser och att han skapade en hel rad med nya ord.

Terzin

Skapad av den italienska diktaren Dante Alighieri som skrev opuset Den gudomliga komedin. Terzinen måste anpassa lite beroende på språk. För italienska och svenska är terzin en elvastavig vers medan tyskan och engelskan har fått forma om den till en tiostavig för att det ska fungera.

En terzin har obestämt antal strofer men det ska vara tre rader i varje strof. Rimmen är trefaldiga, därav namnet terzin. Sista ordet i första raden ska rimma med sista ordet i den tredje medan sista ordet i andra raden rimmar på första raden i strofen som följer som i sin tur rimmar på tredje raden. När man avslutar en så kallad “sång” ska sista strofen bara bestå av en första rad så man lätt kan plocka upp den i en ny sång om man så vill.